Så här ser det ut. Det säljer vi nu. Det var så här: När vi kom hem från utlandet så skulle vi ju ha någonstans och bo. Vi tittade på lägenheter och hus i Stockholm och skulle flyttat dit.
Men jag insåg snabbt att för min del skulle det bara vara en geografisk skillnad på att bo i Frankrike eller i Stockholm och då tvingade jag min man tillbaka till ursprunget.
Så vi hamnade i Borås.
Efter att ha varit inne boende hos Farmor och Farfar i några veckor så var vi med i en budgivning i stan. Borås alltså.
Men så mitt i allt hittde vi ett hus i Sjömarken vid en sjö med knappt någon utsikt alls.
Men när jag gick in i det huset var det som att komma hem efter många års letande.
Jag sa till min man att jag bor mycket hellre här med alla gröna och bruna och fula medaljongtapeter från sextio och sjuttiotalet.
Och så blev det. Vi tog ner ett 70-tal träd och fick en fantastiskt vacker utsikt.
Nu har vi renoverta och byggt en terass som är 120 km2.
Fortfarande värker det i hjärtat när jag tänker på att vi ska sälja det. Men någonstans så får man mötas på halva vägen. Jag har tvingat mannen att bo i Borås och då får jag ställa upp på att bo i det huset som han vill ha. Även om jag vill annorlunda. Vilka välfärdsproblem tycker någon. Ja, viss jag hållet med. Men ingen styr över hjärtat och känslorna.
